Lär dig leva

Kategori: Reflektion

 
 
Lär dig leva
kan en bok heta
och nog är det svårt
i världen vår.
När Livets skola får underkänt,
köp självhjälpsböcker;
livets mening—på pränt.
 
 
  Jag ogillar verkligen självhjälpsböcker. Eller snarare: Jag ogillar idén kring dem (jag har ju inte läst en enda). Något kring hela konceptet rimmar riktigt illa. Men vad?
 
  Jag tror det har något att göra med tanken på att en individ ska finna lösningar på sina problem i en masstryckt bok (som förstås måste vara väldigt generell för att kunna ha en marknad). Eller är det kanske för att de flesta av dessa böcker skrivs av självutnämnda levnadsexperter, som tror sig funnit problemen i alla människors liv, för att de fann sina egna? Kanske är det den obligatoriska You-can-do-it-peppen som ligger som en oljig hinna runt alla dessa böcker.
 
  Då och då släpps en självhjälpshandbok för pessimister, någon som vill vara rolig: "Självhjälpsböcker är väl allt bra fåniga? HÄR är boken för dig som tycker så!" Verkar kanske unik och fräsch, men är ändå bara en i raden av böcker som predikar i vimlet, kommer med råd om livet, bedyrar att just den har lösningarna till problemen.
 
Pro-bleh-mhä-n.
 
  Det är svårt att leva, men att någon som på allvar brottas med livets bekymmer skulle slå upp i en självhjälpsbok där det står "Lev i nuet: säg det högt för dig själv, varje dag..." och sedan tänker "Men vafa-an! Detta är ju sensationellt, det löser alla mina problem!" — det köper jag inte riktigt.
 
  Men det förstås, vi är alla olika. Så jag antar att det visst finns de som finner stöd och råd i sådana slags yttringar. Jag kan bara inte förstå att det är så många som gör det.
 
  Idéer till självhjälpsböcker:
  Lär dig läsa – en uttömmande redogörelse för hur du läser. På första sidan står det "Kan du läsa detta? Grattis! Du har lyckats!" Resten är, får jag förmoda, rena obegripligheter om man inte klarade av sida 1.
  Lär dig dö – vad jag gissar är det folk egentligen vill veta när de köper böcker som heter "Lär dig leva" och dylikt. För livet finns ju hela tiden där, vad mer behöver du veta liksom—you're already doing it! "Lär dig dö" kommer vara den första riktigt hjälpsamma boken, så du slipper oroa dig för det retsamma livet. Innehåller en sensationell självmordsmetod på sidan 57.
  Lär dig säga nej till självhjälpsböcker – Utmärker sig genom att inte ha någon marknad alls. Ingen vill köpa den, för den är sin egen negation. Undertiteln "En mycket ironisk bok" gör bara folk ännu mer förvirrade och man låter bli den helt och hållet. Vilket förstås, enligt bokens budskap, är en succé!

Bokbloggen vaknar

Kategori: Reflektion

Välkommen.
 
Det finns mycket jag vill berätta men jag har inte tid. Det är måndag, den 20:e april 2015—första dagen på Världsbokveckan—klockan är 23.46 och i morgon ska jag vakna i tid, så jag med ro kan dricka mitt kaffe innan arbetsdagen tar vid. Så ingen överdådig introduktion till bloggen. Detta är en bokblogg och jag vill egentligen bara få en fråga besvarad:
 
Vad katten är en bokblogg?

Jag är inte någon novis längre, som när jag började med att blogga på Glasögonorm till salu. Jag förstår formatet bättre nu; vad och hur. Jag vet när jag ser en bra blogg. Eller ... jag kan skriva så jag själv blir nöjd. Därför är detta svårt och jag är nervös, att skriva här. Det finns en anledning att Tolkaren legat i dryga två års dvala, sedan den skapades. Glasögonorm till salu är tryggt och bekant, som gårdagens kalsonger. Tolkaren är något nytt och skrämmande.
 
Att rabbla känslor och romantiserade minnen från tonåren är väl grant och väl, men hur kan jag skriva om böcker?
 
Jag har ingen tidigare erfarenhet, ingen utbildning i litteratur och jag kan inga av de regler och termer jag förmodar har bestämts, förfinats och upprätthållits av minst ett århundrade av kunniga och/eller entusiastiska kritiker. Ja, okej. Visst jobbar jag i en boklåda, visst läser jag böcker (nu mer än någonsin förut) och ja, visst har jag ambitioner att själv publiceras en dag. Än sen då?
 
Jag är en nolla.
 
Och där är poängen med alltsammans! Det är med denna inställning jag möter denna nya blogg och dig, du som läser. Jag kan inget om att skriva om böcker, allt jag skriver här kommer vara vara av en enda nyans: Min egen. Därifrån söker jag mig vidare, på en stig ej än trampad. Sakta men säkert, så att jag kan lära mig. Vi går tillsammans, du och jag, och kanske hittar vi båda något värt att hålla fast vid.
 
Och på vägen kanske svaret på min fråga uppenbarar sig. Vad katten är en bokblogg? Om jag finner mitt svar ska jag berätta för dig.
 
Bokbloggen har vaknat. God natt!