Jag ogillar verkligen självhjälpsböcker. Eller snarare: Jag ogillar idén kring dem (jag har ju inte läst en enda). Något kring hela konceptet rimmar riktigt illa. Men vad?

 

  Jag tror det har något att göra med tanken på att en individ ska finna lösningar på sina problem i en masstryckt bok (som förstås måste vara väldigt generell för att kunna ha en marknad). Eller är det kanske för att de flesta av dessa böcker skrivs av självutnämnda levnadsexperter, som tror sig funnit problemen i alla människors liv, för att de fann sina egna? Kanske är det den obligatoriska You-can-do-it-peppen som ligger som en oljig hinna runt alla dessa böcker.

 

  Då och då släpps en självhjälpshandbok för pessimister, någon som vill vara rolig: "Självhjälpsböcker är väl allt bra fåniga? HÄR är boken för dig som tycker så!" Verkar kanske unik och fräsch, men är ändå bara en i raden av böcker som predikar i vimlet, kommer med råd om livet, bedyrar att just den har lösningarna till problemen.

 

  Det är svårt att leva, men att någon som på allvar brottas med livets bekymmer skulle slå upp i en självhjälpsbok där det står "Lev i nuet: säg det högt för dig själv, varje dag..." och sedan tänker "Men vafa-an! Detta är ju sensationellt, det löser alla mina problem!" — det köper jag inte riktigt.

 

  Men det förstås, vi är alla olika. Så jag antar att det visst finns de som finner stöd och råd i sådana slags yttringar. Jag kan bara inte förstå att det är så många som gör det.

 

  Lär dig läsa – en uttömmande redogörelse för hur du läser. På första sidan står det "Kan du läsa detta? Grattis! Du har lyckats!" Resten är, får jag förmoda, rena obegripligheter om man inte klarade av sida 1.

  Lär dig dö – vad jag gissar är det folk egentligen vill veta när de köper böcker som heter "Lär dig leva" och dylikt. För livet finns ju hela tiden där, vad mer behöver du veta liksom—you're already doing it! "Lär dig dö" kommer vara den första riktigt hjälpsamma boken, så du slipper oroa dig för det retsamma livet. Innehåller en sensationell självmordsmetod på sidan 57.