Välkommen.

 

Det finns mycket jag vill berätta men jag har inte tid. Det är måndag, den 20:e april 2015—första dagen på Världsbokveckan—klockan är 23.46 och i morgon ska jag vakna i tid, så jag med ro kan dricka mitt kaffe innan arbetsdagen tar vid. Så ingen överdådig introduktion till bloggen. Detta är en bokblogg och jag vill egentligen bara få en fråga besvarad:

 

Jag är inte någon novis längre, som när jag började med att blogga på Glasögonorm till salu. Jag förstår formatet bättre nu; vad och hur. Jag vet när jag ser en bra blogg. Eller ... jag kan skriva så jag själv blir nöjd. Därför är detta svårt och jag är nervös, att skriva här. Det finns en anledning att Tolkaren legat i dryga två års dvala, sedan den skapades. Glasögonorm till salu är tryggt och bekant, som gårdagens kalsonger. Tolkaren är något nytt och skrämmande.

 

Att rabbla känslor och romantiserade minnen från tonåren är väl grant och väl, men hur kan jag skriva om böcker?

 

Jag har ingen tidigare erfarenhet, ingen utbildning i litteratur och jag kan inga av de regler och termer jag förmodar har bestämts, förfinats och upprätthållits av minst ett århundrade av kunniga och/eller entusiastiska kritiker. Ja, okej. Visst jobbar jag i en boklåda, visst läser jag böcker (nu mer än någonsin förut) och ja, visst har jag ambitioner att själv publiceras en dag. Än sen då?

 

Jag är en nolla.

 

Och där är poängen med alltsammans! Det är med denna inställning jag möter denna nya blogg och dig, du som läser. Jag kan inget om att skriva om böcker, allt jag skriver här kommer vara vara av en enda nyans: Min egen. Därifrån söker jag mig vidare, på en stig ej än trampad. Sakta men säkert, så att jag kan lära mig. Vi går tillsammans, du och jag, och kanske hittar vi båda något värt att hålla fast vid.

 

Och på vägen kanske svaret på min fråga uppenbarar sig. Vad katten är en bokblogg? Om jag finner mitt svar ska jag berätta för dig.

 

Bokbloggen har vaknat. God natt!